Varför finns kärleken?!

Du gav mig hopp och du gav mig en stor lycka inför framtiden...
Men sen så sårade du mig så jävla mycket...
Du hade gett mig hopp och tro om kärlek!
Jag trodde på oss två.
Men sen nu för några dagar sen, så tog du sönder mitt hjärta!
Det gjorde så jä*la ont..  Jag fattar fortfarande inte hur ont det gjorde i mig när du berättade det för mig.
Jag tror aldrig det har huggit tag i mitt hjärta, så som det gjorde när du satte dig ner och berättade för mig, hur du kände och hur du ville ha det..
Jag trodde först inte på dig, så först började jag bara skratta åt dig! Sa att du skulle sluta hålla på och fjanta dig.
Men du verkligen höjde rösten och sa att detta va sant som du berättade för mig.
Jag ville bara försvinna, ville bort från verkligheten...
Att man kan känna en sån smärta i sitt hjärta & i bröstet.. Jag trodde inte det kunde göra så ont i än, som det gjorde!
Jag hoppades på oss två..
Första gången vi träffades och pratade med varandra, så sa du att du ville ha en framtid med mig, vi pratade om barn, att flytta tillsammans. Jag trodde faktiskt att jag skulle få vara lycklig resten av livet tillsammans med dig.
Det var det jag hoppades på iallafall!
Det är så himla tomt & ensamt utan dig... Det kommer ta tid för mig att glömma dig, jag vill inte glömma dig! Men det är nog det jag måste göra, för att jag ska kunna leva mitt liv ordentligt!
Jag har studenten & balen framför mig nu, jag vill inte att det ska gå åt helvete pågrund av att jag är sårad & ledsen..
Jag vill må bra med mina vänner och min familj under studenten! För det är då jag slutat skolan och ska må bra!
Det är då man ska vara lycklig, att man gått klart skolan för en gångs skull!
Men så som jag mår nu så känns det inte så lockande med studenten & balen precis..
Och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta för mig att glömma allt som hänt..
Jag önskar allt var en dröm, att ingenting har hänt. Att allt är som förr, att jag får vara lycklig och jag får må bra som jag gjorde för 1 vecka sen.
Jag var så himla glad när jag skulle åka till dig, jag trodde de 4 dagarna skulle bli helt underbara, att jag aldrig skulle vilja lämna dig och åka ifrån dig.
Jag hoppades på att få stanna kvar hos dig, föralltid!
Men så blev det inte, jag ville både åka hem och inte.
För jag kände att hos dig fanns det ju inte något jag ville vara kvar hos... men ändå fanns de det..
Men på ett sätt var det skönt att komma hem, till någon som stog där med en öppen famn som kramade om mig och verkligen ville hålla om mig. Någons famn jag kunde gråta i. För det kunde jag inte göra i din.
Du verkar inte bry dig någonting om hur jag mår, hur mycket du har sårat mig.
Jag är glad att jag har min familj och mina vänner som finns där till 100 % nu när jag behöver all tröst jag kan få.
Jag hoppas att jag kommer få må bra igen, för såhär orkar jag snart inte må mer..
Det tar på all kraft och min energi.
Jag känner att jag måste lägga min ork, kraft och energi på något annat än på dig.
För att lägga allt jag har på dig, det funkar inte till slut.
Hoppas jag kan bli lycklig igen snart, med någon som kan ge mig kärlek, som visar mig kärlek. Och som ger allt tillbaka som jag vill ge till personen. För du gav mig ingenting i slutet, det gjorde så himla ont. Jag försökte allt jag kunde för att allt skulle bli bra.
Jag sa att jag kunde flytta på mig efter sommaren, men det hjälpte visst ingenting!
Tyvärr... Varför finns denna dumma kärlek för?! Förstår inte...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Prata framtid och barn med någon som man träffat en gång..? Lyckat!

2010-04-13 @ 17:12:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0